Brustna hjärtans höst
Ikväll är vinden stilla, de var så stormigt hela dan. Bakom västerbron går solen ner i rött.
Det är nästan tyst.
Som ett obehagligt allvar drar hösten in i stan. Det finns en doft av allt i mörkret, kallt och blött och nästan tyst.
Ensamma dar, väldigt värld, orden ekar i hennes röst. Ingen sömn och inga svar. Ingenting kvar mer än ett rostigt svärd, som hugger och vrider sig i ditt bröst.
Vi ses på hjärtats bar
Det här är brustna hjärtans höst...
Kommentarer
Trackback
