Botten är nådd
De finns tider då tårarna ständigt rinner. Då smärtan är så svår att hjärtat nästan krossas. De finns tider då livet är meningslöst och varje sekund är en plåga.Man vill bara dra en påse överhuvudet och försvinna.
Tårarna rinner ner för kinderna...ögonen är röda, ansiktet är svullet. Just nu ser jag ut som någon har lagt mig på vägen och kört över mig med en bil ungefär 20 gånger och sedan slängt mig utför ett stup. Botten är nådd och jag är träffad..hårt!
Undrar ofta varför jag alltid faller tillbaka när jag väl tagit mig upp. är inte jag värd att få stanna på den ljusa fina, lyckliga sidan, vill inte falla mer, vill inte, vill inte vill inte. Jag har alltid sett mig själv som stark med tanke på allt jag gått igenom, men frågan är om jag verkligen är de för borde jag inte då fixa att stå pall för allt som slår emot mig, varför orkar jag inte hålla mig kvar vid ytan. Kämpar jag inte tillräckligt? Hur hårt ska jag behöva ta i? De gör så otroligt ont varje gång tårarna rinner och jag undrar hur länge ska jag orka hålla mig kvar. Jag är nu 23 år och när ska livet vända. Jag har lovat mig själv att ta mig ur skiten så många gånger, att jag ska ta mig upp på första parkett och stanna där, men vad händer, jo jag fortsätter falla vid minsta motgång..Jag vill känna mig lycklig i mer än fem minuter tack! Jag kanske låter otacksam mot livet nu...egentligen kanske man inte borde må dåligt när man faktiskt är frisk och fysiskt välmående, men när resten inte orkar med, vad ska man då göra..när man inte orkar le, när man har fått ett slag för mycket och man inte orkar stå upp för fler...Jag bara undrar vad ska man göra, vad ska man ta sig till?
Tårarna rinner ner för kinderna...ögonen är röda, ansiktet är svullet. Just nu ser jag ut som någon har lagt mig på vägen och kört över mig med en bil ungefär 20 gånger och sedan slängt mig utför ett stup. Botten är nådd och jag är träffad..hårt!
Undrar ofta varför jag alltid faller tillbaka när jag väl tagit mig upp. är inte jag värd att få stanna på den ljusa fina, lyckliga sidan, vill inte falla mer, vill inte, vill inte vill inte. Jag har alltid sett mig själv som stark med tanke på allt jag gått igenom, men frågan är om jag verkligen är de för borde jag inte då fixa att stå pall för allt som slår emot mig, varför orkar jag inte hålla mig kvar vid ytan. Kämpar jag inte tillräckligt? Hur hårt ska jag behöva ta i? De gör så otroligt ont varje gång tårarna rinner och jag undrar hur länge ska jag orka hålla mig kvar. Jag är nu 23 år och när ska livet vända. Jag har lovat mig själv att ta mig ur skiten så många gånger, att jag ska ta mig upp på första parkett och stanna där, men vad händer, jo jag fortsätter falla vid minsta motgång..Jag vill känna mig lycklig i mer än fem minuter tack! Jag kanske låter otacksam mot livet nu...egentligen kanske man inte borde må dåligt när man faktiskt är frisk och fysiskt välmående, men när resten inte orkar med, vad ska man då göra..när man inte orkar le, när man har fått ett slag för mycket och man inte orkar stå upp för fler...Jag bara undrar vad ska man göra, vad ska man ta sig till?
Kommentarer
Postat av: Emma
Önskar att jag kunde ha ett bra svar åt dig. Tyvärr är det nog bara rådet att kämpa på som jag kan ge dig. Det kommer bli bättre. Du kommer få landa på den "ljusa" sidan. Det är bara det att det tar tid. Men du kommer uppskatta livet så otroligt mycket mer när du väl hamnar där, önskar jag kunde ge dig ett exakt datum när du kommer må bra men det går ju inte :(. Men för din egen skull och vi som bryr dig om dig. KÄMPA PÅ. Det kommer ordna sig! Love you. Kramar
Postat av: Annelie
Jag vet vad du ska göra :) Du ska komma till mig :) Lr hur? Ja kanske (troligtvis) kommer hem ngn gång v.31. ska vi ses? :) (kan vi leka då?) ^^ massa pussar o kramar på dig lillsiss :)
Trackback
